Söndagsmorgon med Hugo i Caracas

Publicerat 21 januari 2007 kl. 16:45 av erik

Sov lite länge i dag, men så är det ju söndag också. Hade inga intervjuer inbokade, så jag slog på tv:n - och vem hade vi där, om inte vår käre Hugo Chavez!

Han kör sin talkshow "Aló Presidente!" på söndagar - från klockan elva och fram till... ja, fram till det att han är klar. Och skillnaden från andra talk shows är förstås att Hugo föredrar att prata om politik och om sig själv, framför att intervjua gäster. Och om han låter nån annan säga nåt, så är det alltid hyllningstal till hans "bolivarianska revolution".

Just nu pratar Hugo om sin farmor (eller om det är hans mormor). Det gör han naturligtvis för att understryka sin fattiga uppväxt på landsbygden. Eller nej, förlåt, det gör han så klart bara för att hylla sin farmor (mormor?).

Erik: - Du, Hugo, vill du ha en kopp kaffe? Jag är lite sugen på frukost.

Hugo: - Ja, året har verkligen börjat ovanligt revolutionärt...

Erik: - Äsch, klockan är för mycket, de serverar inte hotellfrukosten längre. Inte ens McDonalds på hörnet serverar sin äckliga frukost längre.

Hugo: - Fantastisk utveckling, står det här, fantastisk...

Erik: - Men du, sluta läsa högt ur de regeringsvänliga tidningarna nu. Det känns som om vi talar förbi varandra. Jag är hungrig, kan vi inte äta frukost?

Hugo: - Har ni nånsin sett en konflikt mellan de döda? Har ni nånsin sett en konflikt på en kyrkogård?!

Erik: - Du, jag är visserligen hungrig, men ryktet om min död är betydligt överdrivet. Och du ser ju rätt pigg ut också. Kom nu, så går vi och äter frukost.

Hugo: - Syrien är en socialistisk republik som håller socialismens fana högt! Det är därför som våra länder står enade!

Erik: - Eh, okej, det där får vi nog ta ett snack om. Men först frukost, okej?

Hugo: - Vi kommer alltid att stå på Syriens sida! För vi står på mänsklighetens sida mot imperialismen!

Erik: - Men lugna ned dig nu... och du, alla de politiska fångarna då? Assad är ju inte direkt känd för att respektera mänskliga rättigheter!

Hugo: - ... men Nicaragua då! Där besökte jag just min vän Daniel Ortega, som blivit ny president. Han är socialist!

Erik: - Mmmm... återstår att se, säger jag. Men du, nu är det dags att ta en dusch och sedan fylla magen med nåt. Fortsätt prata du, men nu går jag.

Hugo: - Go home, gringo! Go home!

Erik: - Nu får du ta och skärpa dig. Jag är faktiskt från Sverige! Kom igen, jag bjuder på kaffe. Jag menar, jag gillar ju ditt engagemang för de fattiga, dina sjuvårds- och alfabetiseringsprogram. Så låt oss bli kompisar. Och äta frukost!

PS till er som saknar mustaschen. Jag gick och klippte mig häromdagen, här i Caracas. Frisören hade långt hår, han såg ut som nån i Europe. Och efter en stunds klippande sa han auktoritärt: "Du skulle vara mycket snyggare utan den där mustaschen!" Så jag är ledsen, kära Olle Nordin-fans, men hur värjer man sig mot sådan övertalning? Mustaschen is no more.

» «

Vals - vafalls?

Publicerat 21 januari 2007 kl. 02:14 av erik

Det är bara att följa hjärtat. Må så vara att det verkar galet. Men molnen över Caracas natthimmel döljer inte längre mitt mål, de höljer det inte längre i dunkel.

Och i dag publicerades en text i DN som jag skrivit.

Och jag ringer och fixar och donar inför andra jobb. Och nästa vecka blir nog bra. Jag tror att det ordnar sig.

För jag har fattat ett beslut.

Och för att fira det tänker jag strunta i att alla säger att det är så farligt här på kvällarna och gå ned till mitt favoritkafe och beställa en av deras smaskiga capuccinos och kanske en våffla också, en med socker på, och sen ska jag flanera hem i den ljumma kvällen och låtsas som att jag inte ser de läskiga typerna i gathörnen.

Och det där borde jag ju inte ha skrivit för nu blir ni säkert oroliga, men det kan vi ju alltid lösa genom att jag lovar att skriva ett litet inlägg i kommentarerna här nedan när (om?) jag kommer tillbaka oskadd från promenaden.

» «

Fråga som dröjer sig kvar i Caracas nattluft

Publicerat 17 januari 2007 kl. 04:55 av erik

Det var väl ungefär hit jag skulle komma.

Men nu då? Vad händer nu?

» «

Venezolansk vargtimme

Publicerat 16 januari 2007 kl. 11:00 av erik

Vaknade med ett ryck för en stund sen. Klockan är fem på morgonen här i Maracaibo. Och just nu känns hotellrummet som ett fängelse.

Efter en intensiv och upplyftande fotbollshelg tog jag ledigt i går för att pusta ut. Det var väl klokt, egentligen.

Men som vanligt är det en stjärna som fattas mig. Hur jag än spanar mot horisonten så ser jag den inte.

Världsdelarna fortsätter att slita och dra i mig.

Jag borde egentligen kliva upp ur sängen och göra mig i ordning nu.

På flygplatsen väntar kaos. Två av flygbolagen har fått alla sina flighter inställda av motsvarigheten till Luftfartsstyrelsen som straff för att de höjt priserna för mycket. Och jag som inte har någon biljett till Caracas.

Rent rationellt borde jag alltså kliva upp nu och åka ut dit så tidigt som möjligt.

Men jag gnällbloggar i stället.

» «

Gooooooooooooooooooooooool...

Publicerat 15 januari 2007 kl. 05:57 av erik

Sverige spelade sin kanske sämsta match på länge, men jag hade kul! Det var en intressant upplevelse att hoppa in som sportreporter. Och stressigt.

Tidsskillnaden gjorde att jag var tvungen att skicka min artikel samtidigt som slutsignalen gick om den skulle ha en chans att komma med i sista upplagan.

Det gick. Men tangenterna glödde en stund efteråt.

Resultaten finns här och här.

Hade tur och träffade El Universals främste fotbollsjournalist på mitt hotell innan matchen. Hon heter Maria José och är 26 år.

Lite koolt, tycker jag, inte minst med tanke på att El Universal är motsvarigheten till DN i Venezuela.

Maria José hjälpte mig med en hel del praktiska saker och presenterade mig för venezolanska kollegor från olika medier.

Innan matchen började passade jag också på att presentera mig själv för Pontus Kåmark, som lite förvirrat frågade om jag hade koll på vilka som skulle spela mittbackar i det svenska laget.

Det hade jag.

---

Visst var det lite tråkigt att Sverige förlorade, men samtidigt var det roligt att se den venezolanska glädjen efteråt.

Folk var liksom... förvånade.

Det unnar jag dem.

» «

Landslaget, Doggelito och... en mustasch!

Publicerat 14 januari 2007 kl. 04:25 av erik

Lite märklig bild, eller hur? Men låt mig ta det hela från början.

Jag kom fram lagom i tid till landslagsträningen och lyckades efter en stunds övertalning få några vakter att tro på att jag faktiskt var svensk journalist. De släppte in mig på stadion, där det svenska landslaget precis hade börjat värma upp.

Jag fick tydliga förhållningsorder av presschefen och hans assistent (nåt om nån linje man inte fick gå över, med det lilla problemet att linjen hela tiden flyttade på sig, som en slingrande orm på löparbanan). Hälsade på Aftonbladets Robert Laul och TT:s Niclas Green och småpratade lite med de venezolanska kollegorna.

Gissa vem som dyker upp då från ingenstans? Dogge Doggelito.

Han kommer gående med sin brorsa och ler stort när vi journalister storögt undrar vad han gör där? Det visar sig att hans pappa kommer från Venezuela och att han är i landet och hälsar på familjen. Och när han hörde om matchen, så var han ju tvungen att åka hit.

Låt oss säga så här: Dogge vet hur medier fungerar och han använder sig flitigt av den kunskapen. Men han verkar också vara en rätt schysst kille.

Satt på gräset bakom målet och snackade lite med honom och hans brorsa om Chavez och den bolivarianska revolutionen och allt det där. Och jag kan avslöja att Dogge, inte helt oväntat, är en stor anhängare av Hugo Chavez.

- Det är klart att det finns dem som är emot honom. Men visst, jag menar, om jag hade 100 miljoner kronor och nån kom och tog 50 miljoner i skatt, så skulle nog jag också bli sur. Det är dom rika som är emot Chavez, sa Dogge.

Efter träningen blev det intervju med Lasse Lagerbäck och sedan snabbt iväg till hotellet igen (Ghaaaa, varför finns det aldrig några taxis när man verkligen behöver dem???).

Hann precis hem för att skicka in det jag hade till Stockolmsupplagan. Resultatet finns att läsa här. Och - inte minst - jag skickade in en byline med mustaschen synlig. Vet inte om de censurerade den, så för säkerhets skull lägger jag ut en annan variant här, just for you bloggpeople.'

Fler bilder från dagens lätt surrealistiska träning:

Anders Svensson fick svara på frågor på engelska när ivriga venezolanska journalister ville veta vad han tyckte om gräsplanen. "Lite torr, den behöver mer vatten, men annars helt okej", sa Svensson.

Dogge Doggelito (uppväxt i Botkyrka) ville gärna att fotograferna skulle ta bilder på honom tillsammans med Rami Shaaban (uppväxt i Fisksätra). Shaaban såg dock något obekväm ut i rollen som förortshjälte.

I morgon (söndag) är det match. Ni som har TV4+ kan hålla utkik efter mig på pressläktaren kl 22, om ni vill. Jag är killen som sitter bakom Pontus Kåmark och gör v-tecken.

» «

Lyxhotell Kristoff

Publicerat 13 januari 2007 kl. 19:20 av erik

Mina damer och herrar, jag ledsnade på sunkhotell utan varmvatten, internetkafeer som inte klarar usb-minnen och förvirrade taxichaufförer. Tog för några timmar sedan helt sonika in på flashiga Hotell Kristoff i Maracaibo.

Värsta hotellet med trådlöst internet och piccolo som håller upp dörren och aircon som tvingar en att ha långärmad tröja på sig inomhus fast det är trettiogradig värme ute (snart förkyld, no doubt). Och ett namn som ger sköna öststatsvibbar.

Som en rutinerad kollega en gång sa: "Se till att äta bra och sova bra, så blir jobben bra". Så klokt. Men också så lätt att säga när det är tidningen som betalar boendet.

Men här på lyxhotellet kunde jag faktiskt jobba till slut.

Ska strax ge mig iväg till landslagets träning på Estadio José Pachencho Romero för att få fler detaljer till den artikel jag just skickat en första version av till DN. Hoppas bara att de inte bytt träningstid, för jag får inte tag på presschefen. Gulp.

Och nyss anlände Irans president Ahmadinejad till Caracas. Här händer allt på en gång.

» «

---

Sida: « 1 [2] 3 4 5 6 7 »