Det mest frustrerande med att vara journalist...

Publicerat 7 juni 2006 kl. 00:47 av erik

...är troligen all denna väntan...

Att tjata på pressekreterare är inte direkt min favoritsysselsättning.

Men under tiden som jag väntar kan jag berätta för er om när jag fick syn på Chaparritas el Naranjo. En med druvsmak dessutom!

Det var en tidig kväll för några dagar sedan när jag plötsligt fann mig gåendes längs Avenida Insurgentes tillsammans med en hel skock svenska bröllopsgäster, blonda och blåögda och exotiska människor som hade korsat Atlanten för att närvara vid en svensk-mexikansk vigsel. Hur det gick till?

Jag vet inte riktigt. Men jag tror att det hade med E & J att göra. Det var i allafall de som bjöd in mig till denna annorlunda välkomstdrink, trots att jag inte kände en enda av svennarna.

Ett fyrtiotal nordbor trängdes längs långborden i Cantina Mexico och ölen och tequilan flödade och faten med mat likaså och det var lite som i Asterix och Obelix men med blonda lockar och utan Trubadurix. Och gubben i lådan, herr Düring, kom som från ingenstans (eller om det var Acapulco) och sa "tjenare Erik", och i takt med att flaskorna tömdes fick jag allt fler förtroenden från höger och vänter och dem behåller jag för mig själv, bara så att ni vet, för vem VET vem som läser den här bloggen. Och efter alltihop skulle det bli salsadans, men det blev det inget av med för plötsligt skulle alla hem och sova. Jag förstod ingenting men hängde glatt med till en taqueria för att få lite nattlig färdkost.

Och där var den. Chaparritas el Naranjo. En med druvsmak!

Denna läsk i den lite knubbiga flaskan var i många år närmast utrotningshotad i Mexiko, men någon entusiast har räddat den från glömskan - till många mexikaners glädje.

Ungefär som Pucko i Sverige. Fast godare. Med druvsmak.

I Osaliga döda, boken jag översätter, har denna läsk en inte alldeles oviktig roll. Privatdetektiv Hector Belascoarán får i uppgift att söka rätt på minst en flaska - och till hans hjälp kommer den alltid lika flinka internetsurfaren Cristina Adler. Ni minns väl mitt möte med henne? En pikant detalj är att det också råkar vara allas vår Subcomandantes favoritläsk.

Så naturligtvis kunde jag inte motstå frestelsen att dricka en chaparrita till mina tacos... och jo... det var smarrigt...

» «

Läs fler inlägg eller följ bloggen med RSS